| Sammanfattning: |
1 Inledning
1.1 Kort historia
Begreppet "repository" har en relativt kort men intensiv historia. Det blev ett
"innebegrepp" (buzzword) att svänga sig med i samband med att kraven på
effektiv utveckling och underhåll av system alltmer kom i fokus. Högkvalitativ
information om den egna verksamheten och dess informationssystem skulle ses
som en resurs i sig, ja på sikt som ett bedömt överlevnadsvillkor i en alltmer
konkurrensutsatt och internationaliserad värld. Repository som företeelse, eller
snarare som ide, kom som en befriande fågel fenix, för alla att samlas kring. I
repositoryt skulle all viktig beskrivningsinformation läggas på ett för verksamheten
som helhet samordnat sätt. Produkter började utvecklas. Många artiklar
blev skrivna om detta idatamedia. Repository kom att appellera till något
positivt och viktigt. Följden blev att alla som kunde åberopa att deras produkter
kunde lagra någon typ av beskrivningsinformation, må vara Case-verktyg,
DBMS, dokumenthanterare, datakataloger, CAD-program, ... valde att konstatera
att de jobbade med ett repository. Standardiseringsaktiviteter sköt fart
för att lägga sin ordnande, styrande hand över det hela.
Produkterna blev klara och bö~ade användas, dock inte alls i den omfattning
som förväntats. De som vågade och hade råd kom sällan att använda sina
repositorier på det integrerade och fullständiga sätt som visionen hade målat
upp. Produkterna svarade dessutom i allmänhet inte heller mot ställda förväntningar.
Verksamhetsintegrerad information betydde också med osviklig automatisk
hantering i stordatorbaserade produkter.
Inte heller gick Case-verktygen, de som skulle föda repositoryt med uppgifter,
någon guldkantad tid till mötes. De högt ställda förväntningarna infriades ofta
inte, de förföriska lockropen i produktprospekten till trots.
Det kanske största bekymret visade sig vara att användarna hade svårt att hitta
information av värde att stoppa in i repositoryt, framför allt information som var
avsedd att på något sett samordnas mellan olika intressenter i verksamheten.
Även om man kunde stoppa in uppgifter fanns sällan någon som fann det mödan
värt att hämta fram dem. Inte heller fanns utvecklad hanteringsmetodik, än
mindre någon naturlig förankring i eller samordning med de vanliga, etablerade
rutinerna och ansvarsförhållandena i den existerande verksamheten.
Med andra ord behoven och bekymren fanns, men varken kunder, produkter
eller processen som sådan visade sig vara mogna.
Artiklar sågs allrner sällan, deltagarantalet på konferenser krympte.
Självrannsakan gav vid handen att de tidigare styrande målsättningarna var
orealistiska. Den totala samordningen var varken genomförbar eller ens efter- |
